Var inte rädd. Det är en solskenshistoria.

Så inleder berättaren Sven Olov den här romanen om sitt liv. Tror vi honom?

I ungdomen inträffade ibland oförklarliga blackouter. Numera mitt i livet sker det ideligen, han mörkar dem med komihåglappar och vägbeskrivningar, undanflykter och vita lögner. Måste allt oftare gissa var han har varit eller vart han ska. Han är där, och inte där. Äger böcker som han inte minns att han skrivit, möter en främling på tunnelbanan som påstår att de är gamla vänner; tillvaron börjar bli lika otäckt vag som det där urgamla ryktet om en hemlig skatt gömd i barndomsbyn.

På den platsen börjar det för övrigt, att vara pojke på en bondgård i utförsbacke. Med en fjär, tröttkörd mamma och en alltmer excentrisk lillebror. Där barndomens vinterskarpa stjärnhimmel fick tanken att svindla. Vaknätterna var ett förebud, en tråd mellan två punkter i ett liv.

Senare den ensamma resan bort från Västmanland. Svetsandet, skrivandet, smärtan, slitet, sömnlösheten. Fram växer en sjungande, kärv och rolig roman om att bli konstnär, om att arbeta, misslyckas, älska. Om att hela livet försöka lämna eller tämja Bygdedjuret.