Huvudpersonen i Rädslans monogram har en krigstraumatiserad mor som vägrar ta till sig sin tredje dotter. Därmed är Harriets existens hotad. Hon blir faderns favorit, vilket väcker avund, men ingen vågar sätta sig upp mot hustyrannen med den ömma rösten. Hon söker tröst vid pianot, söker samhörighetens röster i den stora radion och följer ljusspelet i salongen där kristallkronan hänger. Utåt agerar hon stoisk fakir. Hunden Puck hjälper henne att finnas. Harriet färdas mellan staden på slätten och ön i Kosterhavet. Det är där hon föds på nytt varje sommar, stärkt av de salta baden och mötet med landskapets karga skönhet. Harriet kan inte berätta hur hon har det i skuggan av skräcken. Hon måste som alla andra i familjen hålla fasaden intakt. När de orimliga kraven och prövningarna blir för stora, rämnar hennes försvar. En lavin drar med sig den stora katastrofen, den som leder till ännu större förödelse.