Fadren, Fröken Julie och Fordringsägare hör samtliga till de dramer som har gett Strindberg en rangplats inom världsdramatiken. De spelas ständigt på nytt i skilda länder och olika medier. I alla tre är relationen kvinna-man huvudtemat.

Fadren, »ett plötsligt dödsskri i en mörk höstnatt», som en kritiker skrev, gestaltar en skoningslös maktkamp mellan man och hustru om deras barns uppfostran. Samtidigt speglar dramat brytningen mellan en framväxande kvinnorörelse med krav på jämlikhet och en djupt förankrad konservativ syn på mansrollen.

Fröken Julie är Strindbergs såväl nationellt som internationellt mest spelade drama. Konflikten mellan sexuell attraktion och själsligt främlingskap är skildrad med en inlevelse och allmängiltighet som höjer dramat över det tids- och miljöbundna. Det är dock först i denna utgåva som skådespelet framträder exakt så som Strindberg skrev det. Med hjälp av infrarödomvandlare och stereomikroskop har det lyckats att avlägsna alla de censurerande och korrigerande ingrepp som förläggaren gjorde i manuskriptet i samband med förstaupplagan 1888.

Fordringsägare är ett triangeldrama om två män och en kvinna i en kulturmiljö, där primitiva lidelser spränger genom ytskiktet av konventionell tolerans och frigjordhet.