Denna bok handlar om indianflickan Chica, som precis som mor sin var apacheindian. Fem år gammal mötte hon de två bergspumorna första gången. Rovdjur som vi andra helst undviker att råka på, men för Chica blev de hennes bästisar och enda lekkamrater. Men så var heller inte Chica som alla vi andra. Ådran i hennes blod hade vandrat i tusentals år, fram till en förmåga att bli vän med djur genom någon form av telepatisk kommunikation. Chica ärvde också förmågan att kunna ladda energi i sin kropp. Såväl från vind som åska och allt som rörde sig. Apachernas indianskola formade hennes medfödda egenskaper och där lärde hon sig allt om vad naturens rikedom kan erbjuda. - I indianskolan lär du dig hur allt runt omkring fungerar. Sedan blir du fri med förmåga att kunna göra precis vad du vill med ditt liv, sa mor. - Men i Mexicos skola däremot, där lär de sig tydligen inget alls. Och kan man inget då hamnar man på en fabrik, fnyste mor ogillande. Vilket med all tydlighet var det värsta öde hon kunde tänka sig. Men så en dag på Chicas trettonde år inträffade det katastrofala. Stråtrövarnas illdåd som drev henne till flykten genom Amerika. En till synes spinkig jänta med energiresurser som ingen anade. På väg till ett nytt land. Någonstans eller i landet Ingenstans. Ödet förde henne till Amalienborg med glädje och sorg.