Hector Glubos blick är dubbel: han står vid sidan av sig själv och ser sig själv med de andras ögon, ett mänskligt plågsamt men härdande liv. Och han säger precis som det är. I Hector Glubos anteckningar från en fragmenterad och främmande verklighet i livets villervalla där Hector Glubo är gäst existerar levande och döda tillsammans. De förenas i berättelsernas värld om kollektiva erfarenheter. Ömsint presenterade av den alltid förstående Hector Glubo. Det handlar om ett helt osannolikt vimmel av perspektiv, en sky av individuella äventyr och öden som osystematiskt driver omkring på glömskans hav och väntar på att bli hopsamlade och presenterade för de otåliga läsarnas skara.

Hector Glubo är känd för sina djupa insikter i världens sanna natur som han gärna delar med sig av. Lättsinne är inte hans mest framträdande egenskap. Snarare en bister svartsyn. Hector Glubo hävdar bestämt att man är bättre rustad att möta en besvärlig verklighet genom att först studera matematik, logik, Horatius och Cicero. Samt en vintertid bland uteliggare på en snötäckt parkbänk eller i en bekväm kulvert för person- och varutransporter. Sedan man blivit vräkt av en illasinnad falsk vän. Föga hjälp har man då av alternativa genusteoriers för- och nackdelar ur ett radikalt identitetspolitiskt perspektiv och ställningstagande visavi gentrifiering och filtrering. Då får nog blicken höjas till ett mer universellt perspektiv med hjälp av språkets subtiliteter.