“Och hur länge kunde ditt liv vara så? Intryckt, men lysande. Där du satt fast inne i dig själv. Hur länge skulle samhället tycka att det var värt att hålla en plats åt dig? Vakta ditt liv, torka dina tårar och lappa ihop dina skärsår? När skickade de hem dig för gott? För lite plats, någon annan ska vara här. Du kan inte bo här. Näe, men var? Vem behöver en sådan här plats mer? Jag hoppas du tog min plats.”

Moa sitter med ryggen mot väggen inne i sin säng med gula landstingsfilten på psyket, avdelning 38A. Hon tittar ut medan årstiden växlar från vinter till vår. Det var inte meningen att det skulle ta så här lång tid här inne. Visst hade hon behövt hjälp, men det här? Nu var hon granne med Lelle, Dagny, Julia och alla andra på drift här inne. Och Terese, som knappt andas, knappt pratar. Moa kan inte ens säga säkert om de är vänner eller inte. Alla har hittat sitt sätt att lösa livet på. Men alla överlever inte sin tid här inne. Moa bestämde sig redan första dagen hon hamnade där för att leva. Hon måste det. Därför väntar hon.

“Här inne sitter du fast” är en känslofylld roman om psykisk ohälsa. Det är en berättelse om skiljelinjen mellan att vilja leva och att inte vilja det och ställer den smärtsamma frågan: Hur ska jag leva, när jag är så här?