Efter ett liv i två världsdelar och med tre olika fruar landade till slut författaren akut på hjärtintensiven. Am­bulansen tvärnitade, precis som hans liv och med ögonen fort­farande slutna insåg han att inget skulle bli sig likt igen.
Så, tystnad. Låg blickstilla. Inte röra sig. Tung­andad, flämtade i korta andetag, vänsterarmen ryckte i kramper. Tuppade av, fick syrgas.
Och från ingenstans kom morsans jävla kungsord: »Man ska vara hel och ren inunder, för man vet aldrig var man hamnar.« Han tänkte … nybytta kallingar.
Under åtta dagar på sjukhuset får han tid att minnas, försöka förstå och återberätta det som hänt. Finns det något som förenar några småpojkar liggande på rygg på ett tak i Farsta inspanande när ryssarnas Sputnik passerade 1957, med en oerfaren getbonde i Jämland och ett fylleslagsmål i Florida?
I rasande fart, med svart humor och en rejäl portion livsglädje, följer vi författarens livsresa under ett halv sekel där han försöker dölja rädslor och skuld bakom äventyr och ett brokigt liv.

»Boken skrevs som en hyllning till min bortglömde bror, men framför allt till alla de som växer upp som friska i trasiga familjer. De som kanske måste lämna familjen för att överleva. Svikarna. De svarta fåren. Skuldbärarna.«