I årtusenden har människan drömt om ett lyckorike. Ibland har det kallats Utopia. De Röda Khmererna i Kambodja trodde på 1970-talet att de skulle uppnå detta. De tömde städerna på sin befolkning, satte alla i arbete på landsbygden, avskaffade all privategendom och pengar. 

Gunnar Bergström var en av få utländska besökare under detta samhällsexperiment och
berättar här om sitt stöd för detta och sin omvärdering av vad som hände när 1,7 miljoner
människor miste livet.

Boken är en historiebok om en utopi som blev en mardröm. Men berättelsen stannar inte i Kambodja, utan författaren tar också upp politisk enögdhet och utopiernas historia och ställer frågan - behöver vi fortfarande utopier som mål att sträva mot? Eller leder de alltid till något förfärligt?