Bertil är ensam hemma. Han hör små trippande steg under sängen. Det är en pojke som inte är större än en tumme – Nils Karlsson-Pyssling. Han bor i ett råttbo under golvet. Bertil sätter fingret på spiken bredvid råtthålet och säger ”killevippen”. Och vips blir han lika liten som pysslingen!