Ända från Gustav Vasas tid fram till 1800-talets mitt var folk på resa ålagda att kunna visa vilka de var och att de hade ett godtagbart skäl för sin färd. Staten såg det som sin rätt att kontrollera och övervaka hur svenskar och utlänningar rörde sig inom riket och över dess gränser. Men vilka var motiven bakom kontrollbehovet? Hur fungerade de tidiga dokumenten och vad skilde den tidens pass från vår tids?

I Staten och folk på väg ger historikern Anna-Brita Lövgren för första gången en helhetsbild av utvecklingen av dessa resehandlingar över århundradena fram till 1860. Då avvecklades systemet i och med ett politiskt, socioekonomiskt och tekniskt förändrat, fredligare samhälle.

Forskningen har hittills gett endast spridda skärvor av passväsendets plats i det svenska samhället. Men dokumenten ger uttryck för ett spännande samband mellan överhet och undersåtar och beroendet dem emellan. Passets historia speglar politiska och ekonomiska uppfattningar och människosyn över tid. Den reflekterar även utbyggnaden av statsapparaten och teknikens framsteg. Samtidigt utgör den historien om den lilla människans behov av bevisbar hemvist och identitet.