Det var året då allt hade kunnat gå galet. Ute i Europa rasade första världskriget, det neutrala Sverige var avspärrat och livsmedelsbristen skriande. Ransoneringarna hårdnade. I Ryssland hade Lenins bolsjeviker gripit makten, i Finland utkämpades ett grymt inbördeskrig och i Tyskland reste sig en krigstrött befolkning medan amerikanska soldater vällde in över västfronten. En ny tid randades.

Samtidigt närmade sig striden för allmän och lika rösträtt ett slutligt avgörande. Vänstern drev på, högern stretade emot.

Om detta spänningsfyllda år, kanske det mest dramatiska i Sveriges historia, berättar Per T Ohlsson månad för månad om händelserna, konflikterna och personerna.

Luften dallrade av revolutionära stämningar. På hösten var läget så nervöst att slutstyckena avlägsnades ur värnpliktiga soldaters gevär och kung Gustaf V förberedde sig på att fly landet. Och mitt i detta politiska drama svepte spanska sjukans lie över land och folk. När året var till ända hade 27 000 svenskar dukat under för den värsta influensaepidemin någonsin.

Ändå slutade 1918 med en fredlig revolution under ordnade former. Besinningen segrade till sist. I december fattade en nästan enig riksdag beslut om allmän och lika rösträtt för män och kvinnor. Efter flera decenniers kamp vek sig rösträttens motståndare för trycket utifrån och inifrån. Det var demokratins genombrott.

På område efter område – politiken, kulturen, arbetsmarknaden, jämställdheten, näringslivet – tog landet viktiga kliv mot det öppna välfärdssamhälle som vi tar för givet idag: 1918 var året då Sverige blev Sverige.