I det högmedeltida Europa vilade de sociala och politiska systemen på personliga förbindelser. Det hade ännu inte utvecklats starka stater där makten var beroende av ett styrande centrum. Vänskap var alltså inte enbart en förtrolig relation mellan två personer utan ett viktigt pragmatiskt instrument för att upprätta social ordning och för att nå framgång inom det politiska spelet.

I boken Bärande band diskuterar Lars Hermanson hur religiösa föreställningar och normer relaterade till uppfattningar om vänskap och kärlek. Hur påverkade dessa tankesätt de medeltida människornas sociala identitet och politiska handlande? Med exempel hämtade från 1000- och 1100-talets Nordeuropa söker författaren svar på varför vänskapen lovsjöngs hos såväl de aristokratiska krigarnas brödraskap som inom klostrens murar.

Vänskapsbanden var grundpelare på vilken hela samhällsbyggnaden vilade. De symboliserade det rättfärdiga handlandet och själens förening med Gud, och hyllades som såväl politiskt som andligt ideal. Lars Hermanson driver därför tesen att de politiska och andliga aspekterna på fenomenet vänskap inte kan åtskiljas i två olika sfärer – det vore helt främmande för medeltida tänkande.