När 1800-talet gick mot sitt slut och ett nytt sekel tog vid, fortsatte den svenska emigrationen till Amerika att ligga på en hög nivå. Mer än en miljon svenskar hade gett sig av och ett Svensk-Amerika hade byggts upp i USA. I Sverige skedde ett uppvaknande i och med att utvandringen för första gången på allvar sågs som ett hot mot samhället; det ”bästa blodet” rann bort, som det hette i en alltmer tydlig fosterländsk anda.Men hundratusentals svenskar anlände till Ellis Island i New Yorks hamn och fler reste nu vidare västerut, hela vägen mot Stilla havskusten. En del lockades av guldrushen och hoppades finna rikedomar i Klondike, några blev filmstjärnor i Hollywood, och ett litet svenskt skomakeri i Seattle kunde bli startpunkten för vad som blev ett av USA:s största modevaruhus. USA hade nu erövrat kontinenten västerut. Odlingsgränsen, the frontier, fanns inte längre. Men Amerika kunde expandera på andra sätt, med en populärkultur som spreds över världen och en massproduktion som gjorde enskilda individer till konsumenter med möjlighet att köpa lycka, eller åtminstone en mer bekväm tillvaro. Emigrationen gjorde även Sverige mer modernt. Det var så mycket som förändrades, i snabb takt. För många som utvandrade från den svenska landsbygden kunde ankomsten till Amerika vara ett kliv direkt in i en ny och modernare tid. Det kom att bidra till att amerikanisera det gamla hemlandet. Men andra krafter var också i rörelse. Nationalistiska strömningar ledde fram till första världskriget, varefter USA införde en mer restriktiv invandringspolitik samtidigt som Sverige genomförde nödvändiga politiska och ekonomiska reformer för att hålla kvar befolkningen. Folkhemmet började byggas. Intresset för att utvandra minskade. Den nya tiden innebar också slutet på den svenska massemigrationen.