"Den första Unni Drougge boken jag läste & därefter var jag FAST & har nu läst ALLT med Unni!! 

Boken i några få ord: Klubbar i London, leran i Roskilde, udda sex, nya droger och psykologlinjen i Lund – allt är till för att testas. Åtminstone en gång." 
Boksidan.net Ladyred Betyg 4

Året är 1976 och den unga Sophie är på jakt efter en identitet. Vad är en tjej utan en kille? tänker hon och kastar sig in i ett förhållande med den bildsköne gossen Aron. Aron lider av patologisk samlarmani. Han samlar framförallt på skivor, och en dag kommer han hem med en kartong specialimporterade punksinglar. Båda rycks med av den larmande punkvågen som exploderar över hela västvärlden. Aron får fullt upp med att utöka sina samlingar och Sophie anammar genast punkens alla attribut. Aron ser inte med blida ögon på flickvännens högljudda och kaxiga stil. Han anmärker på hur hon ser ut, vad hon gör och vad hon säger. Relationen urartar då Sophie i ett missriktat frigörelseförsök börjar prassla med en lokal punkgitarrhjälte som Aron beundrar. Därefter åker hon till London med två ökända groupies och tröstar sig med att förföra kända punkartister. Men varken sex, droger eller rock n roll i Londons sjudande punkkittel kan rädda Sophie från sorgen över att ha blivit dumpad av Aron.

Ur boken:
Jag minns så väl hur jag låg på rygg i min vardagsrumssoffa i lägenheten på Gamla Väster i Malmö, det måste ha varit en lördag, och hörde skrålet från hemvändande kroggäster nerifrån gatan. Jag var stjärnklar. Höggradigt tjackpåtänd. Bredvid mig stod en kaffetermos och jag hällde upp en ny kopp. Fortsatte att läsa. Sartres romantrilogi. Andra boken gick lite trögt. Tittade för ett ögonblick ner på golvet som täcktes av en sisalmatta. Konstigt, det där mönstret... det rörde på sig. Det kunde väl inte vara möjligt. Försökte skärpa blicken. Jo, hela golvet krälade. Som en myrstack när man stannat framför den och barren efter ett par sekunder tonar bort bakom den frenetiska aktiviteten. Men det här var lite skumt, faktiskt. Jag fick helt enkelt låta bli att titta på golvet. Så fort jag höjde blicken fick jag syn på fönstret.
Den tid som vanligtvis förflyter från perceptionsögonblicket till ett översatt meddelande i hjärnan fördröjdes och det var i denna förskjutning som det inträffade som man annars bara hört och läst om.
Klockorna stannade.
Därefter tryckvågen av språngande naken skräck. Fasan stormade in genom fönstret och adrenalinet gick upp på högvarv, äntligen, och jag rivstartade, ryckte åt mig väskan, sköt upp ytterdörren så den slog i väggen, tog varje våning i två kliv, fick upp porten och for ut som en projektil. 

Sagt om boken: 

Loi - Boksidan.net
Något i den desperata tonen gjorde mig nyfiken. En härligt virrvarr av tonårsångest droger sex och meningen med livet. Utan den här boken skulle jag fortsatt vara en grå mus.

Casca - Boksidan.net
Jag tycker att Unni Drougges böcker är BÄST när det gäller generationsromaner och andra skildringar. Ulf Lundell, t.ex. kan slänga sig i väggen! Drougge har ett fantastiskt flyt i språket, berättar på ett naket, övertygande och framför allt satiriskt/humoristiskt sätt om de ibland bedrövliga villkor vi (bedrövliga) människor lever under. Hon är en enastående författare, även för dem som tycker att "god litteratur inte ska förstås av kreti och pleti", som salig Arthur Lundkvist en gång så snobbigt uttryckte sig.