När vi traskat på de gamla stigarna har vi funderat mycket på hur torparna och backstugusittarna levde.
De gick på samma stigar som vi gör i dag.
De hade sin dagliga gärning just där vi står.
De kämpade för att överleva.
De kämpade för att barnen skulle få mat och kläder.
Samtidigt var de nog ganska nöjda med sin lott och tacksamma.
Det var lika för alla i deras ställning och de visste inget annat. De förlitade sig i hög grad på Högre Makter och fann sig i sitt öde. Man kan inte jämföra med idag. Vi har så mycket mera, både ekonomiskt och materiellt.