Min andliga resa har varit som en bergochdalbana fylld med glädje, fylld till brädden av smärta och fylld av insikter. Dessutom har den varit fylld av lögner och ett sökande efter sanningen. Kantad av svek men också av kärlek. En önskan att vara som alla andra men nu med en otrolig tacksamhet för att jag är Jag. Ett evigt sökande inom mig efter källan som jag förtvivlat sökt utanför mig och som aldrig är möjlig att där hitta. Att leva i min sanning fullt ut är att stå i ljuset, alltid se det goda i människor, och i sig själv, aldrig göra någon illa.

Att stå i min egen sanning är att veta vem jag är, tacksamt ta emot lärdomar och ödmjukt lära av dem. Att förlåta, att bli hel, att acceptera, att älska. Vilken resa!