Det 24-åriga äkta paret Britta och den lovande konstnären Bertil Wahlberg ger sig i april 1947 ut på en Europaresa som utgår från ett välmående och krigsskonat Sverige. Tågresan till Paris genom det sönderbombade Tyskland är en skakande upplevelse. Frankrike är en smältdegel av fattigdom, korruption, lyx och misär.
   Sommaren tillbringas i det heta Menton vid den italienska gränsen. Man delar bostad med blivande regissören Hans Dahlin och hans fru skådespelerskan Gerissa, men går varandra alltmer på nerverna. En brytning för livet uppstår.
   Via Italien och Schweiz återvänder konstnärsparet till Paris. Existentialismen står på sin höjdpunkt. I svenskkolonierna i Paris och på Rivieran målar man, diskuterar och lever ett hektiskt nattliv på barer, krogar och jazzklubbar med blivande celebriteter inom konst och litteratur.
   Paret återvänder till vardagens Sverige med de två utackorderade sönerna. Äktenskapliga och ekonomiska prövningar väntar.

Den nära åtta månader långa sejouren avspeglas levande i en återfunnen brevväxling mellan resenärerna och hemmafronten, som samlats och kommenterats av sonen Thomas.