Han vänder sig mot mig, lägger en hand om min nacke och drar mitt ansikte mot sitt. Kysser mig. Jag blundar, låter mina händer lägga sig i hans hår. Det är lent och svalt. Hjärtat bultar hårt mot revbenen och jag har en fallande känsla i magen.

Emelie har Stinas förmaningar i huvudet hela tiden: ”Det är jävligt oschyst att hålla på så här. Du måste vara ärlig mot Viktor. Och mot Sander”.

Emelie kan inte välja. Vill inte välja. Men man kan inte vara tillsammans med två personer samtidigt. 

Det går bara inte.